Beroende på arbetstemperatur, skiljer man mellan mjuklödning och hårdlödning.
Vid mjuklödning används lod med arbetstemperaturer under 450 °C. Mjuklödning lämpar sig för koppar och kopparlegeringar, zink, stål, aluminium samt aluminiumlegeringar, oftast används tennlod.
Vid hårdlödning är lodets arbetstemperatur högre än 450 °C men högst ca 1000 °C. Som värmekälla används oftast en låga. Hårdlödning är den vanligaste formen av lödning och lämpar sig väl för de flesta metaller. Hårdlödning används bl.a. för att sammanfoga kopparrör vid tillverkning av badrumsinredning och för att fästa stycken av hårdmetall vid sågblad och borrkronor.
Både vid hård- och mjuklödning sugs lodet in mellan bindytorna genom kapillärkraften. Det är därför viktigt att avståndet mellan bindytorna dimensioneras rätt.
Mjuk- och hårdlödning kan automatiseras och används därför ofta för serieproduktion.
Lödning förutsätter inte samma höga arbetstemperatur som svetsning vilket ger mindre problem med deformationer. Lödning ger förband med hög kvalitet med hög ytfinish.
Vid lödning används en oxy-bränngaslåga, som bränngas används oftast acetylen eller gasol.
Undvik risker genom att följa säkerhetsinstruktionerna för heta arbeten.