Inom svetsindustrin används olika typer av plasmasvetsning. Skillnaderna mellan de olika typerna ligger i munstyckets utformning och typen av båge.
Plasmabågsvetsning är den vanligaste metoden att svetsa metaller. Tekniken påminner om TIG-svetsning: den elektriska ljusbågen brinner mellan en volframelektrod och arbetsstycket. Den viktigaste skillnaden är att ljusbågen vid plasmasvetsning tvingas igenom en förträngning i form av en vattenkyld dysa. Ljusbågen blir därmed mycket koncentrerad, vilket ger flera fördelar.
Plasmasvetsningens största fördelar finns vid svetsning av plåttjocklekar (2 till 8 mm) där man kan utnyttja den så kallade nyckelhålstekniken (key-hole). Key-hole-tekniken innebär att en kraftig plasmabåge smälter ett hål genom plåten. När brännaren förs framåt smälter materialet även framför hålet. Materialet förs av bågtrycket mot baksidan av hålet, där det flyter ihop på grund av ytspänningen och stelnar. En homogen svets bildas och fullständig genomsvetsning uppnås.
Plasmagasen bildar plasmat mellan elektroden och arbetsstycket. Vid svetsning av rostfritt stål används argon eller en blandning av argon och väte som plasmagas. Vid svetsning av icke-järnmetaller används blandningar av argon och helium. Dessutom behövs en särskild skyddsgas för att skydda svetssmältan och den värmepåverkade zonen. Skyddsgasen strömmar ut genom det yttre munstycket så att den omringar plasmastrålen och hindrar luft från att nå bågområdet och svetssmältan.
Beroende på vilken gas som används kan skyddsgasen ha en tydlig inverkan på bågens energi.
Vanligtvis används samma gas som skyddsgas och plasmagas. Med rotskyddsgas skyddar man svetssmältan och den värmepåverkade zonen på svetsens rotsida. Ibland används en släpsko eller en skens för att skydda värmepåverkade områden längre bort från svetssmältan.
Särskilda skyddsåtgärder är nödvändiga för bågens ultravioletta strålning, gaserna som bildas vid svetsning och andra luftföroreningar.
Undvik risker genom att följa säkerhetsinstruktionerna för heta arbeten.