Gas släcker silobränder

#1/2009
Text: Karin Strand

En lördagsmorgon bolmade det rök ur en av Lantmännens silor i Kristinehamn. Den 40 meter höga silon innehöll 1 350 ton träpellets som självantänt. Släckningsarbetet blev ett lyckat exempel på att det går att bemästra den här typen av bränder med inerta gaser.

I takt med utvecklingen av alternativa bränslen uppstår nya behov av lagring av exempelvis träpellets. Eftersom spannmål numera i allt större utsträckning lagras centralt finns många tomma silor utspridda runtom i landet. Lantmännen hyr ut några av dessa för lagring av pelletsen.

Allt bränsle oxiderar sakta och ”rätt” kombination av värme och fukt kan leda till en pyroteknisk process där pelletsen självantänder. Vid branden kan det utvecklas giftiga gaser och det föreligger även risk för explosion.

– Bränder i silor är mycket besvärliga. Det handlar om stora volymer och en brandhärd som är näst intill omöjlig att komma åt, säger Lasse Larsson, risk manager på Lantmännen.

Som tur är uppstår bränderna relativt sällan, men just eftersom frekvensen är så låg har Räddningstjänsten begränsad erfarenhet av hur man släcker dem. Därför inledde Räddningsverket, Statens Provnings- och forskningsinstitut, SP, Lantmännen och AGA för ett par år sedan ett projekt med syfte att arbeta fram en strategi för hur dessa bränder skulle släckas.

– Forskning om självantändning fanns redan att tillgå och i vårt arbete kom vi fram till att det bästa sättet att släcka skulle vara att använda kvävgas, säger Lars Larsson.

Kvävgas är liksom koldioxid en inert gas som tränger undan syret och därmed ”svälter ut” elden samt minskar risken för explosion.

Vid branden i Kristinehamn kombinerade man kvävgas med koldioxid. Koldioxiden tillfördes i toppen av silon som ett ”lock”, medan man tog upp ett cirka 50 millimeter stort hål i botten för att med en rörlans kunna mata in kvävgas närmare brandhärden. Under de fem dagar som arbetet med släckning och tömning av silon pågick användes cirka 14 ton kvävgas och 35 ton koldioxid.

– Man kan säga att branden i Kristinehamn blev ett oplanerat storskaleförsök och det har givit oss väldigt mycket mer kunskap, säger Lasse Larsson.

Koldioxiden och kvävgasen kom till platsen med två av AGAs tankbilar redan samma dag som branden upptäcktes. Samtidigt larmades två av AGAs servicetekniker som kom till brandplatsen för att ordna med den nödvändiga utrustningen och förbereda inmatningen, vilket gjorde att ingen värdefull tid förlorades.

En slutsats man dragit i projektarbetet är att det vore önskvärt att alla silor har inmatningspunkter i botten som gör det möjligt att enkelt mata in kväve, vilket också bekräftades vid branden i Kristinehamn. Detta för att slippa arbetet med att borra upp ett hål. Fasta mätpunkter på alla silor står också högt på önskelistan.

– Men det finns många gamla silor ute i landet, det handlar om en gigantisk numerär. Ombyggnader av det här slaget får helt enkelt göras successivt, säger Lasse Larsson.